Allt om dop och barndop

Många väljer att ha gudföräldrar, faddrar, till sina barn. Dessa ska medverka vid dopet och vanligt är att antingen barnets gudfar eller gudmor är den som barnet fram till dopet. De kan även hjälpa till under dopgudstjänsten på andra sätt. Exempelvis genom att läsa någon text eller att tända dopljuset. Som påminnelse över deras fadderskap får de ett fadderbrev efter dopceremonin.

Att vara fadder, det vill säga gudfar eller gudmor, är en hedersam uppgift som sträcker sig långt tillbaka i tiden, ända till andra århundradet efter Kristus. Fadderns uppgift har ändrats genom århundradena. För längre tillbaka var gudföräldrarna en försäkring för barnet genom att de skulle ta hand om barnet om föräldrarna gick bort eller drabbades av ekonomisk ruin. Nu finns det ingen juridisk plikt i samband med ett fadderskap utan det handlar mer om att man som gudförälder bör barnet är lite extra speciellt och att höra av sig i samband med exempelvis födelsedagar, jul och kanske även på dopdagen.

Skulle man som fadder trots allt vilja ta ett större ansvar för barnet i samband med föräldrarnas eventuella bortgång bör detta pratas igenom och sedan skrivas ner på papper.

För det mesta väljer föräldrarna att tillfråga nära släktingar och vänner om de vill vara gudföräldrar åt barnet. Det finns egentligen inga större krav på den som ska bli fadder, mer än att den ska vara döpt och villig att dela barnets kristna fostran. Faddern behöver exempelvis inte vara medlem av Svenska Kyrkan.